Efter garnaffärerna traskade jag ner till Michelle där vi fikade häromdagen. Tydligen har dom engelska menyer där! Massor med olika varianter av kaffe. Tyvärr fick jag inte den förrän jag hade beställt en latte.. Men imorrn blir det nog något annat där. Mina planer gick sedan ut på en tur förbi utställningshallen som enligt vår guidebok skulle ha både konst- och hantverksutställningar, konstmuséet i Kremlin och sist garnaffärerna som då borde vara öppna.
Utställningshallen var lite svår att hitta. Det finns ju inget som har skylt eller text på engelska, men med hjälp av min pålitliga frasbok hittade jag ett hus där det stod nånting med 'utställning' på. Jag stod och såg lite förvirrad ut för entrén var inte imponerande, och det borde den ju vara eftersom det är Ryssland. Några medelålders män som stod på trappan vid ingången tycktes märka min förvirring och viftar åt mig att komma och säger något på ryska. Med hjälp av pekande i parlören och handviftningar försöker jag framföra att jag letar efter utställningshallen. En av männen ler lite och vinkar åt mig att följa efter. Vi går in genom dörren, upp för en trappa, genom en korridor och in i en serie rum. Det ser ut att pågå en renovering. Rummen och korridoren är tomma bortsett för verktyg, hinkar och lösa bitar av puts på golvet. Om jag förstår mannen rätt så verkar han jobba där. Och eventuellt erbjöd han sig visa något för 200 rubel. Han ritade i alla fall 200 på väggen och gestikulerade inåt och uppåt i byggnaden. Eftersom jag inte förstod vad han ville och inte var säker på om jag ville se mer renovering för 200 rubel så sa jag nej. Jag pekade på mig och Kremlin och försökte framföra att jag skulle gå till ett museum i Kremlin istället. Nu får jag veta att han heter Aleksi (eller något liknande, ryska!).
När vi kom ut ur byggnaden säger han något till sina kollegor vid trappan, americana och museum tror jag att jag uppfattade. Tydligen behöver jag eskort till Kremlin. När jag tänker gå över den flerfiliga gatan där det går både bussar, 'trolleys' (små livsfarliga bussar), spårvagnar och bilar skakar han på huvudet och tycker vi ska ta tunneln under istället. På andra sidan vägen försöker jag gestikulera åt honom att han kan återvända till sitt jobb och jag kan gå till muséet själv. Men han framhärdar, pekar på klockan och verkar mena att han tar en rast och följer med mig!
På vägen till museét lyckas jag berätta att jag kommer från Sverige genom att säga 'Stockholm'. Mina försök att säga Sverige på ryska går tydligen inte så bra.. Och att det är första gången jag är i Nizhny. Aleksi har två barn och har varit lite överallt verkar det som. I alla fall i östeuropa.
Framme vid muséet ser vi att det är stängt. Tydligen är Tisdagar deras stängt-dag. Aleksi verkar bli upprörd över att jag först inte får se utställningarna och sen inte muséet heller! Han verkar känna vakten som står utanför, säger något om americana igen (tydligen är man americana om man pratar engelska, oberoende vart man kommer ifrån) och gestikulerar mot muséet. Vakten säger något som han verkar ignorera för han går fram till dörren och öppnar den. Inne i entrén är det lite människor och han börjar prata upprört på ryska igen och verkar mena att jag borde få gå och titta även fast det är stängt. Jag är ju på besök och får inte se någonting! Efter lite bläddrande i frasboken försöker jag framföra att jag faktiskt kan komma tillbaka imorrn. Personalen inne på muséet ser lite lättade ut och nickar och menar att det går bra. Tillslut lyckas vi också övertala Aleksi om att det nog är bäst.
Vi står utanför muséet och försöker konversera (jag försöker bli av med honom, för vid det här laget är det ordentligt varmt och jag vill mest komma till hotellet och dricka vatten). Det kommer ut en ung tjej som tydligen kan prata lite engelska. Aleksi gestikulerar mot sin telefon och verkar undra vad jag har för telefonnummer (jag tror han tycker att jag behöver en guidad tur runt stan eller något), med hjälp av tjejen försöker jag förklara att min telefon inte fungerar här (och hur skulle jag kunna prata i telefon med honom när vi mest kommunicerar med tecken och frasbokspekande?). Jag lyckas också berätta att jag är här som turist medans min pojkvän och ett antal andra är här och arbetar. Efter att ha sagt till henne igen att jag besöker muséet imorgon så återvänder hon in. Aleksi och jag fortsätter ut ur Kremlin. Genom att hitta ordet 'vila' i frasboken, peka på mig och sedan solen så tror jag han förstår att jag ska återvända till hotellet. När vi kommit ut ur Kremlin säger han att han ska gå tillbaka, men innan dess undrar han om jag har något att skriva på (vilket jag har, ett block är väldigt bra för att kommunicera siffror ;) och skriver ner sitt telefonnummer och något som jag tror är hans adress. Jag ska absolut ringa tycker han för han pekar flera gånger på mig och sedan sin mobiltelefon.
Jaa, vad ska man säga. Det måste se ut som att jag behöver någon som visar staden för mig..
Efter lite vila på hotellet var det dags för garnaffärer! Det är ett under att jag överlevde för nu var nog en bra bit över 30 grader varmt ute.. Och fuktigt! Och kvavt! Jag förstår nu varför alla ryskor har tunna och väldigt små kläder och sandaler på sig..
Den första affären var riktigt bra! Billigt ryskt garn, pärlor och broderigarn. Den andra hade lite dyrare importerat garn men massor med tidningar. Mest virkning för det verkar vara det som gäller här. Jag hittade en virktidning med roliga blommiga klänningar i. Efter att ha pekat på raden 'Jag förstår inte ryska' i min frasbok för expediten så läser hon den högt, tittar på min tidning och skrattar lite tillsammans med den andra kunden som ser rätt road ut. Är det så konstigt att köpa en tidning man inte förstår ett ord av? Jag kan ju titta på bilderna!
Gårdagens garninköp!
Gårdagens garninköp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar