Dag 31 - Any minute now...

Knappt två timmar innan utcheckning upptäckte jag att jag låst mig ute från rummet, så nära att klara mig felfri på det området, så nära men ändå så långt borta. Nu är det en timme kvar tills jag åker ut, sen är det bara ett drygt halvt dygn kvar innan jag är hemma.

Dag 30 - Andra gradens kommunist

Idag var det avslutningsfest med hela meragänget, dvs de vi jobbat med istället för cheferna. Det var en riktigt trevlig tillställning, tyvärr var jag utmattad efter att ha varit för upptagen med att må illa under natten för att kunna sova. Vi åt på en tysk restaurang, och då är det självklart att man äter korv och surkål. Surkål var inte så surt som jag trodde. Fick även chansen att testa den ryska vodkan för första gången (som Rasool visar på bilden), den var sådär. Det sjöngs svenska snapsvisor stämmningen var mycket god. Vasily gav oss presenter i form av kommunstmärken som man tydligen fick när man var med i partitrogna ungdomsorganisationer, och det var ju alla.

Först blev vi "oktoberbarn" och fick en pin med en ung Lenin på



Sen blev vi "pionjärer" (motsvarande scouter) och fick vuxenlenin också.

Dag 29 - Lada Niva

Idag bjöd Meras management oss på middag på rysk restaurang. Jag beställde nog fel saker för inget smakade något vidare, stör är ingen vidare matfisk om ni frågar mig. På vägen hem fick vi skjuts med den nya total projekt managern för TADE, Andrej. Han har en Lada Niva, dvs. en jeep från Lada. Det är en rätt cool bil, den låter ganska mycket. Nu kan man bocka av "åka i en Lada" från listan över ryska upplevelser man borde hinna med.

Dag 28 - Dag 29

Nu är det egentligen dag 29, men eftersom hotellets internetanslutning var helt utslagen igår(igen) så kunde jag inte blogga. Jag hade tänkt skriva lite om kontoret, men eftersom jag inte kan publicera bilder från jobbet så blir det inte så kul. Eftersom jag ändå inte vågar fota säkerhetsvakten vid ingången så kan jag skriva om honom. Det sitter alltid, även när jag jobbade förra helgen, en man vid en dator direkt innanför ingången, troligen är det inte samma person varje gång. Hans formella arbetsuppgift är att vara någon sorts säkerhetsvakt, vad han faktiskt gör är att han lyfter lön medan han spelar datorspel. För att försöka påminna sig själv om att han egentligen är en stenhård kille med ett viktigt uppdrag har han skrivit ut ett svartvit a4-stort porträtt av Steven Seagal.

Vi käkade på en amerikansk-/westerninspirerad restaurang igår. Det var en salig blandning av amerika-prylar, saloon-interiör i trä, bilder på amerikabåtar, bilder på 50-talsbilar, en bild på Buffalo Bill, en reklamskylt för tjeckisk Budweiser.

Dag 27 - Väldigt söndag

Idag har jag mest läst och gått lite på stan. Testade nytt pizzaställe till middag, Fanta är mycket orangeare här än i Sverige.

Nu är det bara spurten kvar innan vi är i mål!

Dag 27 - Slutet på dag 26

Igår var vi hembjudna till Vazily och hans fru Alisja för att äta middag. Det var en fruktansvärt trevlig tillställning, som en extra bonus fick jag göra lite nya observationer av Ryssland.

När kom fram blev man först lite illa till mods över hur husen såg ut. Enorm stora klossiga bostadskomplex, gissningsvis från ett sovjetiskt 70-tal, den allmänt dåliga kvalliten på mycket som byggdes då och den totala bristen på underhåll gör att det är svårt att gissa hur gamla hus är. Trapphuset såg om möjligt ännu mer illavarslande ut, som något hemmahörande i en kärnvapensilo, bara det att trapporna gick uppåt istället för nedåt (från marknivån då, man kunde självklart gå åt båda hållen i trapporna). När vi kom in i lägenheten var den hur fräsch som helst och var klart över genomsnittlig svensk lägenhetsstandard. Det var kanske inte ett superdesignat bostadsrättsannonskök, men allt var nytt och fint. Det finns som sagt gott om kontraster i det här landet.

Middagen bestod av en massa plockmat och var god, det enda som kändes konstigt och exotiskt var de torkade små fiskarna som man förväntades äta som ölsnacks. De luktade inget vidare, men smakade enligt de som testade något bättre, Mattias slängde ut sin genom fönstret när värdparet inte såg på. Vad som var exotiskt var spriten, eller åtminstone sättet den dracks på. Vid ryska middagar dricks det ofta vodka då och då under måltidens gång, ungefär som snaps vid midsommar(eller overallssittningar i slitna kvarterslokaler). Igår hade de slut på vodka hemma, så vi drack congac istället, som shots, med en bit citron efteråt. Nu är det kanske bäst att påpeka att det var riktig fransk congac och inte en rysk lokalproducerad kopia (ryssarna är inte mycket för det här med mat och dryck med vissa namn bara får komma från speciella ställen, all brandy är congac här). Det kändes lite som slöseri.

Idag har jag än så länge mest gjort ingenting, det blev sent igår.

Dag 26 - Ryssjävlar!

Helgjobb idag för att kompensera för min frånvaro när Kiki var här. Åt mat med svensk text på, underbart. Små detaljer hos det här landet börjar gå mig på nerverna:

1. Man kan inte dricka kranvattnet
2. Jag får inte laga min egen mat, jag längtar efter bönor och linser
3. Kaffet är i allmänhet åt helvete uselt
4. Vi har ätit ute minst en gång om dagen sen vi kom hit, jag tror aldrig vi fått vår mat i närheten av samtidigt
5. Folk kör som idioter
6. Man kan inte göra sig förstådd på engelska utanför hotellet

Det är ju mest småsaker, but it all adds up. Snart står jag uppe vid Kremlin varje kväll och tittar längtansfullt väster ut längs Volga och skriker "ryssjävlar!". Jag måste bara reda ut vilket håll som är väster.

Kvarg är som att komma hem

Dag 25 - Systemet fungerar

Framsteg på jobbet idag, det känns bra. Oklart vad jag ska göra där imorn när jag ska kompensationsjobba för ledigheten jag tog ut när Kiki var här, men man kan ju alltid posta en massa trams på bloggen om hur tråkigt man har.

Man har en helt annan inställning till säkerheten här i Nizny nu än när man kom hit. Första kvällen när vi gick och handlade vatten kändes det lite nervöst att vara ute så sent (nio kanske), trots att det är väldigt nära till affären. Idag gick jag hem ensam från en restaurang, som ligger betydligt längre bort vid halv tio kanske och brydde mig inte ens om att ta den lite längre men mer befolkade vägen. Jag gick rakt igenom en poliskontroll som höll på och kollade passen på ett gäng män med centraleuropeiskt utseende, jag som är blond och blåögd fick vara ifred, det känns bra att systemet fungerar som det ska. Passet är för övrigt den enda pålitlig identitetshandlingen här, så även ryssarna förväntas ha med det när de går ut på stan.

Alla är lite less på att vara här nu, känns bra att inte vara den enda.

Dag 24 - The big cheese

Vladimir Putin talade på en regionkonferens i stan idag, om man lägger ihop det med polisuppbådet och avspärrningarna runt hotellet så vet i alla fall jag vem jag kommer intala mig bor på det här hotellet just nu. Det kan ju var någon annan slightly smaller big cheese också, men jag tycker vi kommer överens om att det är Putin.

Jag försökte fota Bussen, chaffisen grymtade något argt om "fotografia" åt mig, så jag lät bli. Det var tyvärr det roligaste som hände på jobbet idag. Efter jobbet testade vi en ny restaurang, ett pasta-/pizzaställe i en källare rätt nära hotellet. Ingången såg illavarslande ut, men på insidan var det större och fräschare än det såg ut utifrån. Inredningen var som en bättre pizzeria, fejtegel, stor smaklös väggmålning, kokfigur i plast som håller en meny, bardisk i mörkt trä, osv. Vad som avvek lite var fågelburarna och akvarierna, det ser man inte ofta på svenska pizzaställen.

Martin och Einar på väg ner i underjorden

Dag 24 - järngrepp

Det måste bo någon viktig person här just nu. Gatan utanför, som vanligen är full med bilar och folk som låter är helt tom utöver fyra polisbilar. På torget framför ingången brukar det vara rätt mycket folk som mest hänger där, idag är det öde. I och utanför hotellet är det män i olika typer av uniformer, en del ser ut som poliser, andra som officerare. George frågade om det var ett terroristhot på gång, då skrattade dom bara och sa "don't be so suspicious", men de talade inte om vad som pågår.

Det här är inte det finast hotellet i stan, men det är det finaste på den här sidan floden, så vår finfrämmande har förmodligen mest affärer på den här sidan och vill slippa bilköerna över broarna. Det finaste hotellet ligger dessutom i lite ruffiga kvarter, med ett kasino alldeles bredvid, kanske blev det svårt att garantera säkerheten där?

Dag 24 - Folkmord

När jag skulle sova igår märkte jag att det satt ungefär 10 000 små gröna flugor i taket och på väggarna i mitt rum, efter att ha tänt taklampan såg jag säkert lika många till, fast döda, inne i lampan. Eftersom de som flög i närheten kittlades när de landade och de andra var allmänt obehagliga så kunde jag inte sova innan jag ägnat avsevärd tid åt att stående på en stol slå ihjäl så många som möjligt. Efter detta småskaliga utrotningskrig mot en oskyldig men lite äcklig art kunde jag sova hjälpligt. För att undvika att krypen kallade på förstärkningar sov jag med alla stora fönster stängda, det blev varmt men det får man ta under brinnande krig.

Radar borde väl vara lagligt i Ryssland?

Dag 23 - Knarkbomb

Det har börjat lossna på jobbet nu, en kort stund idag så tror jag alla i arbetslaget hade riktiga arbetsuppgifter att syssla med. Vi är ju två svenskar som under arbetspaketets gång ska lära en ryss allt vi kan om det vi jobbar med, det gör att det har varit lite svårt att parallellisera det hela och man har fått sitta och vänta ganska mycket. Som om inte det vore nog har en del externa faktorer skapat mer väntande.

Tog min andra joggingrur i Nizny idag efter jobbet. Den varma fuktiga luften gör att det blir lite extra jobbigt, å andra sidan blir man tre gånger så svettig som man borde och känner därför att man har varit duktig och jobbat väldigt hårt. Tyvärr gjorde min löprunda att jag missade chansen att träffa de specialpoliser med bomb-/knarkhundar som tydligen hade ett ärende här idag. Näst gång kanske?

Dag 23 - Uppiggande

Jag byter ut grumligt morgonkaffe mot en Red Bull: Simply Cola idag. Förhoppningsvis är rysk Red Bull harmlös men fortfarande uppiggande, i värsta fall är den sövande och hälsovådlig.

För övrigt kunde man beställa testikelgrillspett på restaurangen igår, ingen i sällskapet utnyttjade den möjligheten.

Dag 22 - Magdans

Vazily erbjöd sig att ta med oss på asiatisk restaurang idag, asiatisk visade sig betyda centralasiatisk, troligen kazakstansk. Maten var helt ok, även om den kanske såg lite glåmig ut. Mycket dill på min mat. Hela restaurangen var inredd som någon sorts kitschigt orientaliskt tempel med mosaik och två små vattenfall. En gång i halvtimmen var det magdansuppvisning, men bara efter att man beställt mat och innan man betalat notan. Serveringspersonalen var klädd i någon sorts folkdräkter, inklusive små broderade hattar, hade inte inredningen känts så överdriven hade det nog känts genuint.

Dag 22 - Segt

Igår passerade jag en viktig milstolpe här i Ryssland. Om jag har räknat rätt så har jag nu sovit fler nätter på "Hotell Oktober" än på Söderberga Allé. Det är inte utan att man börjar längta hem. Det ska bli så skönt att få dricka riktig kaffe igen. Tack vare pressbryggaren för 80 rubel så slipper jag snabbkaffet(som förvaras framme i en öppnad påse), men bryggkffet (som förvaras framme i en öppnad påse och som är för finmalt för att pressbryggaren sk fungera ordentligt) är ingen hitt det heller.

Dag 21 - They fall down

Jag hade tänkt skriva om ryska filmaffischer och illusterar det med filmaffischen till Will Smiths senaste film Hancock. På affischen syns (som ni säkert vet) Will Smith iförd solglasögon. Speglat solglasögonen ser man Moskva. Så här gör man tydligen ofta med filmaffischer i Ryssland, smyger in saker som får det att verka som att filmen har kopplingar till Ryssland. Tyvärr visade sig Hancock vara helt värdelös som illustration av detta, eftersom de tydligen kör samma grej i Sverige med just den filmen (tack Magnus för tipset). När jag ändå är inne på internationell populärkultur i Ryssland så kan jag säga att de dubbar allt här, och de gör det taffligt. Originalspråket ligger kvar, men lite nedtonat, så det hörs ibland när den ryska dialogen är kortare än originalet.

Fredric och George spenderade 30 timmar på tåg i helgen för att se Metallica i St Petersburg, och till vis del för att över huvud taget se St Petersburg. Att det är närmare dit från Stockholm bekom dem inte det minsta. De tänkte flyga först men Vladimir avrådde från det, när de frågade varför så sa han bara "They fall down".

Idag åt vi på kinarestaurang (eller blandad sydostasiatisk restaurang iaf) där bara vår lyckträff med en engelskspråkig kypare räddade Rasool från att beställa friterade grodlår. Mattias fick lära sig att enda stället man kan få tag på engelska böcker i Nizny är språkuniversitetet här.

Björnfällen var ett skämt (den fanns, men jag täntke inte köpa den). Däremot har jag tagit ledigt fån vegetarianismen här, mat utan kött är inget som finns på menyerna och det är inte som att vi kan kommunicera med serveringspersonalen.

Dag 20 - Internet

Internetuppkopplinkingen på hotellet är väldigt svajig, ibland fungerar den inte alls, oftast fungerar den dåligt och ibland fungerar den ganska bra. När den fungerar dåligt kan det finnas fläckar i rummet där den fungerar mycket bättre, det kan göra en enorm skillnad att slytta datorn någon decimeter åt sidan på sängen. Jag undrar hur deras antenner är monterade egenligen?

Idag är slö vilodag, men igår var det annat. Efter att ha shoppat och fikat på gågatan så var det vila (och bloggning för mig) följt av motion. Sprang en runda som tog 35 minuter och som var enormt backig, den blev lite förlängd eftersom jag träffade på två tjejer med en stor okopplad hund som blev enormt upprörd av att se mig, fick ta en omväg för att kunna fortsätta. Efter det blev det skramlig rysk spårvagn till ukrainska restaurangen, där jag testade en mjödliknande dryck som var riktigt god (till skillnad från Kvass som är rätt äckligt), sen promenad hem. Att åka spårvagn i Nizny kostar åtta rubel, biljetterna köps ombord av en konduktör, som i vårt fall var en kvinna i blommig klänning som såg ut som vilken passagerare som helst, möjligtvis med en aningen större handväska (för växelkassan och biljetterna).

Min kamera är för övrigt en rätt billig kompaktkamera, Pentax Optio S10, så det är inte direkt proffsutrustning. Den duger utmärkt till att fota spårvagnsbiljetter med.

For men, update

Chokladen verkar vara mjölkchoklad med hela hasselnötter, mycket manligt. Hade Marabou använt den uppenbara infallsvinkeln hade "helnöt" fortfarande gått att köpa i Sverige. Efter att ha studerat chokladkakan lite även innanför pappret så visar det sig att den inte bara är for men den är också not for women, vilket tydligt framgår av symbolen på varje ruta.

En sak jag saknade i turistbutiken var plånböcker med Nizny-motiv. Enligt Lonley Planets rysslandsbok så sas det förr att "If Moscow if Russia's heart and St Petersburg is Russia's head, then Nizny Novgorod is Russia's wallet". En sån sak borde de ju plockat upp och utnyttjat i turistsyfte.

Dag 19 - For men

Var och handlade vad jag tror är de sista presenterna till släktingar på den stora turistbutiken idag. Funderade på att köpa en björnfäll till vardagsrummet, men ändrade mig i sista stund eftersom den troligen inte riktig matchar soffan, en brunbjörn hade varit bättre.

På vägen tillbaka till hotellet köpte jag andra halvan av min införselkvot av sprit, en flaska honungs-chili-vodka från Ukraina. Traditionellt använd både som festdryck och allt-i-allo-medicin. I affären gjorde jag två nya observationer av saker som skiljer Sverige och Ryssland åt. I Sverige kan man ju köpa läsk i affärer, halvlitersflaskor med läsk finns ofta i en kyl om man vill ha en flaska zingo att dricka på vägen hem från sin handlingstur. I Ryssland kan man ju köpa vodka i affärer, halvliterflaskor med vodka finns i frysdisken om man skulle vilja ha en flaska Parlament att dricka på vägen hem från sin handlingstur. I Sverige så försöker företag som Nivea sälja ansiktskrämer till män, för att männen inte ska känna sig feminina och fjolliga när de köper kräm så har de speciella krämer märkta med For Men. I Ryssland försöker företag som Nestlé sälja choklad till män, för att männen inte ska känna sig feminina och fjolliga när de köper choklad så har de speciella chokladkakor märkta med For Men.

Ryska maträtter

Ryssarna har inte riktigt klart för sig hur man lagar rysk mat. Borstjen här ser varken ut eller smakar som den man får om man följer receptet i "Vår kokbok". Den är inte i närheten av rödbetsröd, snarare tomatröd och innehåller mer icke-rödbetor än man är van vid. På den kitschiga restaurangen vi var på här om dagen hade de Biff Stroganof, vilken inte heller den smakade som den skulle. Den var god men smakade väldigt mycket svamp.

Ryssarna borde lära sig laga rysk mat. När de lärt sig laga rysk mat kan de ta och lära sig hur man inte lägger upp fisk, man sprättar inte upp fisken längs buken och rullar ihop den på längden med stjärten ut genom munnen, så här:
Det är fel.

Dag 18 - Picnic

Idag var det dags för den årliga Mera-picnicen, då alla Meras anställda får ledigt och bussas iväg någonstans för en dag av mat, dryck och andra festligheter. Nu ska man komma ihåg att det inte är något litet handelsbolag med en c/o-adress i Rotebro vi pratar om, så vd:ns SUV räcker inte riktigt till. Det tog ungefär 40 små ryska bussar att frakta de runt 2000 festdeltagarna ut ur stan. För att underlätta det hela och för att öka säkerheten på arrangemangen så fick vi poliseskort(komplett med blinkande blåljus och sporadiska sirentjut), det är tydligen så man gör när man ska flytta många personer samtidigt i Ryssland. Jag tror vi ställde till en hel del oreda i förmiddagstrafiken med vår konvoj. Bilden är tagen under färden, det var väl ungefär tre gånger så många bussar framför våran som bakom. Efter bussturen fick vi gå en bra bit i gassande sol innan vi kom fram till festplatsen. Som tur var hade vi stannat vid en rysk motsvarighet till Ica Maxi (som alltså är som Ica Maxi fast de säljer sprit också, och har öppet dygnet runt) och köpt kepsar.

Väl framme visat det sig att ordet picnic inte riktigt räcker för att beskriva kalaset. De har bygg upp en rätt stor scen (med tillhörande ljudteknikerbås) och det finns en hög med tält där det förbereds mat konstant. Maten serveras tyvärr genom att den bärs ut till bord och lämnas där, i solgasset på obestämd tid. Eftersom min mage verkar känslig för ryska matbakterier höll jag mig till bröd och chips, det gjorde inte sås mycket eftersom hettan dödade all min aptit helt ändå. Till detta bjöds det på öl och kvass (en snuskig ölsaft gjord på rågmjöl, vatten och socker som fått fermentera lagom länge).

Nu handlade det ju inte bara om mat och dryck, det fanns en massa aktiviteter och underhållning också. Själv testade jag på någon sorts budget-gladiatorerna-tvekamp (se bild) och luftgevärsskytte, som det visar sig att jag är bäst i gruppen på. Utöver detta kunde man kasta pil, spela paintball (som skulle bokas på nåt sätt, så det blev inte av), spela fotboll (i knähögt gräs, ryssarn har en lika avslappnad inställning till gräsklippning som till livsmedelshygien), spela volleyboll(i samma gräs) eller tävla i cykling. På scenen på gick en tävling för att utse årets Mr Bodybuilder och Miss Fittness. Förvånansvärt många ställde upp. Framåt kvällen skulle några band spela, men då hade jag redan lyckats fly värmen i Alberts bil.

På det hela taget var det som en rätt ett rätt påkostat midsommarfirande, men all mat och dryck var gratis.

Dag 17 - Ensam igen

Kiki åkte idag. Jag har mest jobbat och sen försökt få tag på en hatt för att skydda mig mot solen på Meras stora picnic imorgon. Från det ryska schemat har jag lyckats få fram att det kommer finnas möjlighet till både paintball, bodyart, fitness och darts. Efter att ha fått lite tolkningshjälp så vet jag att det kommer vara musikaliska uppträdanden av folk från Mera, ett band från stan och ett gäng has-beens från Minsk.

Vi åt middag på en bra men lite långsam restaurang med otroligt kitschig inredning. Bild kommer nog så småningom. Tyvärr blev det ingen bild på den plyschvaderade dörren till toaletten.

Kul att folk börjat kommentera bloggen lite mer nu!

Kremlin

Niznys viktigaste sevärdhet är dess "Kremlin", dvs. den ursprungliga medeltida stadskärnan med tillhörande mur, som ligger strategiskt beläget ovanför platsen där Volga och Oca flyter samman. Av de medeltida originalbyggnaderna är det nog bara någon bit av muren som återstår, och innanför muren blandas lite äldre hus med trädgårdar, sovjetiska monument och en stor central administrativ betongbunker. Muren är mestadels tegelröd och uppenbarligen det finaste som finns i Nizny, eftersom den finns på en klar majoritet av alla vykort och på det lokala ölets etiketter.

Eftersom man måste registrera sitt giftemål hos byråkraterna i betongbunkern så är det en tradition i Nizny att ha en del av sina festligheter kring bröllopet inne i och runt Kremlin. På helgerna ser man därför oftast flera brudpar med familjer där. En av sakerna man traditionellt ska göra vid Kremlin när man gifter sig är att dricka alkohol, området innanför muren är nämligen det enda i stan där förbudet mot att dricka offentligt faktiskt gäller i praktiken.

Det finns som sagt en massa monument inne i Kremlin. Bland annat ett över de stupade i "fosterländska kriget", komplett med evig eld och svart blank sten. Sen finns det en gammal tank uppställd som ett monument över byggdens insats i samma krig, jag antar att man byggde stridsvagnar här redan då. För de som inte vet det så är Nizny en industristad där det framförallt har funnits mycket militära industrier, vilket gjort att staden hållits stängd för utlänningar (och ryssar från andra regioner) tills för tjugo år sedan, för att att fira sin militära historia har de ställt ut ett axplock av fordonssmodeller och kanoner som byggdes här för allmän beskådan inne i Kremlin. Om inte annat verkar barnen gilla att klättra på några av dem.

Dag 16 - halvvägs där

Någon gång mitt på dagen idag passerade jag halvtid för den här resan. Det skulle vara bra om man kunde säga "härifrån är det nedförsbacke", men jag tror snarare det är tvärt om. Imorgon åker Kiki hem och jag har redan sett alla sevärdheter Nizny har att erbjuda (Kremlin och några kyrkor), så vad gör man med resten av tiden. Förmodligen ser jag första säsongen av Dexter och läser ut en bok eller två, inte helt fel det heller. Det vore önskvärt med lite svalare väder så att det blir mindre outhärdligt att vara på hotellrummet på kvällarna.

Hade mitt första riktiga missöde med matbeställning idag. Försökte beställa löksoppa (genom att peka i den engelska menyn), men fick buljong med dill och köttfärsfyllda degklumpar. Jag skyller mina magproblem för en vecka sen på dålig köttfärs och tycker i regel inte om kokt köttfärs oavsett i vilket land jag befinner mig. Det var inte helt lyckat, men det gick ner. Jag önskar att de kunde ha rysk och engelsk text i den engelska menyn så att personalen förstår vad man vill ha, antingen det eller numrerade menyer.

Rysk läsk!

Ryssarna har haft vett nog att uppskatta när Coca-Cola gett dem en ny god läskedryck. Till exempel så hittade jag tidigt den här skönheten på vår lokala supermarket:

För er som inte ser vad det är så är det Vanilla Coke, dvs cola med en touch av vanilj. Låter det äckligt? Det var det första gången jag smakade det, nu är det underbart. Tyvärr var det bara jag och Magnus som hade finstämda smaksinnen nog att förstå detta så den försvann från Sverige igen. I Ryssland lever och frodas den, åtminstone för tillfället. För er som inte vet det så är en av de få saker jag önskar att man inte hittade om mig när man googlar mig min underskrift på en elektronisk protestlist för att få tillbaks Vanilla Coke till Sverige.

En annan läsk som försvann från Sverige precis när jag blivit helt fast var fanta med mangosmak. Orange Mango Beat hette den eftersom vi efter bamboochareformen bara får ha fantasmaker som låter helt efterblivna. När jag och Kiki var ute och tittade på kyrkor hittade vi hursomhelst mangofanta, men varför är det en bild på en hund som sätter på en mango på flaskan?


Sammanfattnignsvis: Ryssar kan läsk, men inte chips.

Dag 15 - Varmt

Det är så varmt här nu att man inte vet vad man ska ta sig till, hotellets AC består av en högljudd golvfläkt och ett myggnät i ett av fönstren så det är rätt klurigt att sova på nätterna. Trots hettan så gav vi oss på en pilgrimsvandring under stekande sol till inte bara en, utan två gamla kyrkor här i Nizny. Nu är de ju inte direkt medeltida, men 1600-/1700-tal får väl räknas som gammalt ändå. I Ryssland har kyrkor lökkupoler, helgonbilder och bilder av änglar. Jesus hamnar lite mer i bakgrunden kan man säga. Kiki var tvungen att ha på sig lånehuckle för att få gå in i kyrkan, jag kunde gå som jag var. Till vänster ser ni Stroganofkyrkan, som är en av de finare i stan med sitt färgglada tak.

Innan vi gick på ökenvandring hade vi ätit en mycket god lunch på Niznys flottaste restaurang, där priserna ligger i nivå med en medeldyr krog i Stockholm. På vägen mellan kyrkorna stannade vi och tog en kaffe på vad som kan vara Niznys sunkigaste kaffé. Kaffet vi fick var snabbkaffe och utbudet verkade mest bestå av öl. För att komma till toaletten fick man gå förbi köket och genom en källargång. Det saknades sittring och ordentlig belysning, men fanns både toalettpapper och tvål.

Angående barn och djur här så är väl de barn man sett ungefär som i Sverige, men med fler hockeyfrillor(populärt hos unga pojkar) och mer klänningar på flickorna. Det är inte så vanligt med folk som rastar hundar, men det finns. Jag har sett båda katter och små hundflockar vandra omkring på gator/uteserveringar.

Mannen vid utställningshallen

Idag har jag promenerat! (igen..) Strax efter nio bar det av mot en parallellgata till gågatan för att hitta garnaffärer. Redan olidligt hett ute, 28 grader i skuggan. Garnaffärerna hittades, men mer garn inhandlas inte förrän imorrn. Tyvärr var dom stängda båda två eftersom jag var där före tio. Det blev till att fördriva tiden lite.

Efter garnaffärerna traskade jag ner till Michelle där vi fikade häromdagen. Tydligen har dom engelska menyer där! Massor med olika varianter av kaffe. Tyvärr fick jag inte den förrän jag hade beställt en latte.. Men imorrn blir det nog något annat där. Mina planer gick sedan ut på en tur förbi utställningshallen som enligt vår guidebok skulle ha både konst- och hantverksutställningar, konstmuséet i Kremlin och sist garnaffärerna som då borde vara öppna.

Utställningshallen var lite svår att hitta. Det finns ju inget som har skylt eller text på engelska, men med hjälp av min pålitliga frasbok hittade jag ett hus där det stod nånting med 'utställning' på. Jag stod och såg lite förvirrad ut för entrén var inte imponerande, och det borde den ju vara eftersom det är Ryssland. Några medelålders män som stod på trappan vid ingången tycktes märka min förvirring och viftar åt mig att komma och säger något på ryska. Med hjälp av pekande i parlören och handviftningar försöker jag framföra att jag letar efter utställningshallen. En av männen ler lite och vinkar åt mig att följa efter. Vi går in genom dörren, upp för en trappa, genom en korridor och in i en serie rum. Det ser ut att pågå en renovering. Rummen och korridoren är tomma bortsett för verktyg, hinkar och lösa bitar av puts på golvet. Om jag förstår mannen rätt så verkar han jobba där. Och eventuellt erbjöd han sig visa något för 200 rubel. Han ritade i alla fall 200 på väggen och gestikulerade inåt och uppåt i byggnaden. Eftersom jag inte förstod vad han ville och inte var säker på om jag ville se mer renovering för 200 rubel så sa jag nej. Jag pekade på mig och Kremlin och försökte framföra att jag skulle gå till ett museum i Kremlin istället. Nu får jag veta att han heter Aleksi (eller något liknande, ryska!).

När vi kom ut ur byggnaden säger han något till sina kollegor vid trappan, americana och museum tror jag att jag uppfattade. Tydligen behöver jag eskort till Kremlin. När jag tänker gå över den flerfiliga gatan där det går både bussar, 'trolleys' (små livsfarliga bussar), spårvagnar och bilar skakar han på huvudet och tycker vi ska ta tunneln under istället. På andra sidan vägen försöker jag gestikulera åt honom att han kan återvända till sitt jobb och jag kan gå till muséet själv. Men han framhärdar, pekar på klockan och verkar mena att han tar en rast och följer med mig!

På vägen till museét lyckas jag berätta att jag kommer från Sverige genom att säga 'Stockholm'. Mina försök att säga Sverige på ryska går tydligen inte så bra.. Och att det är första gången jag är i Nizhny. Aleksi har två barn och har varit lite överallt verkar det som. I alla fall i östeuropa.

Framme vid muséet ser vi att det är stängt. Tydligen är Tisdagar deras stängt-dag. Aleksi verkar bli upprörd över att jag först inte får se utställningarna och sen inte muséet heller! Han verkar känna vakten som står utanför, säger något om americana igen (tydligen är man americana om man pratar engelska, oberoende vart man kommer ifrån) och gestikulerar mot muséet. Vakten säger något som han verkar ignorera för han går fram till dörren och öppnar den. Inne i entrén är det lite människor och han börjar prata upprört på ryska igen och verkar mena att jag borde få gå och titta även fast det är stängt. Jag är ju på besök och får inte se någonting! Efter lite bläddrande i frasboken försöker jag framföra att jag faktiskt kan komma tillbaka imorrn. Personalen inne på muséet ser lite lättade ut och nickar och menar att det går bra. Tillslut lyckas vi också övertala Aleksi om att det nog är bäst.

Vi står utanför muséet och försöker konversera (jag försöker bli av med honom, för vid det här laget är det ordentligt varmt och jag vill mest komma till hotellet och dricka vatten). Det kommer ut en ung tjej som tydligen kan prata lite engelska. Aleksi gestikulerar mot sin telefon och verkar undra vad jag har för telefonnummer (jag tror han tycker att jag behöver en guidad tur runt stan eller något), med hjälp av tjejen försöker jag förklara att min telefon inte fungerar här (och hur skulle jag kunna prata i telefon med honom när vi mest kommunicerar med tecken och frasbokspekande?). Jag lyckas också berätta att jag är här som turist medans min pojkvän och ett antal andra är här och arbetar. Efter att ha sagt till henne igen att jag besöker muséet imorgon så återvänder hon in. Aleksi och jag fortsätter ut ur Kremlin. Genom att hitta ordet 'vila' i frasboken, peka på mig och sedan solen så tror jag han förstår att jag ska återvända till hotellet. När vi kommit ut ur Kremlin säger han att han ska gå tillbaka, men innan dess undrar han om jag har något att skriva på (vilket jag har, ett block är väldigt bra för att kommunicera siffror ;) och skriver ner sitt telefonnummer och något som jag tror är hans adress. Jag ska absolut ringa tycker han för han pekar flera gånger på mig och sedan sin mobiltelefon.

Jaa, vad ska man säga. Det måste se ut som att jag behöver någon som visar staden för mig..

Efter lite vila på hotellet var det dags för garnaffärer! Det är ett under att jag överlevde för nu var nog en bra bit över 30 grader varmt ute.. Och fuktigt! Och kvavt! Jag förstår nu varför alla ryskor har tunna och väldigt små kläder och sandaler på sig..

Den första affären var riktigt bra! Billigt ryskt garn, pärlor och broderigarn. Den andra hade lite dyrare importerat garn men massor med tidningar. Mest virkning för det verkar vara det som gäller här. Jag hittade en virktidning med roliga blommiga klänningar i. Efter att ha pekat på raden 'Jag förstår inte ryska' i min frasbok för expediten så läser hon den högt, tittar på min tidning och skrattar lite tillsammans med den andra kunden som ser rätt road ut. Är det så konstigt att köpa en tidning man inte förstår ett ord av? Jag kan ju titta på bilderna!Gårdagens garninköp!

Dag 14 - Kiki hittar garn

Idag irrade vi iväg genom idel byggarbeten och vansinnig trafik till en park. Bakom parken fanns enligt Vazily en affär där man kan köpa garn, det kunde man. Efter att ha blandat mimad stickning med pekande i parlören och enstaka "njet" eller "da" (framförallt "njet akryl" var svårt att acceptera för tanten i affären) lyckades kiki köpa 14 nystan garn för 1200 rubel, klart överkommligt. Kiki håller inte med, men utifrån fick man bitvis nästan intrycket av att hon lyckades konversera med tanten, det kanske bara är så att hon nickar istället för att se oförstående ut när en ryss säger något hon inte förstår som gör det, eller så är det för att garn har ett universellt språk som är större än mänskligheten själv.

Efter maten såg vi solen gå ner över Volga. Solen är otroligt röd när den går ner här, det kan ligga något i det som folk säger om att det är föroreningar i luften som gör solnedgångar röda. Vi gjorde ett försök att föreviga det hela, det gick sådär. Internet väl inte låta mig lägga upp bilderna just nu, men det kommer bilder på sol och på garn.

Resesällskap

På allmän begäran(från Susanna) så tänkte jag göra ett försök att presentera de jag reser med. Eftersom jag är svensk så vet jag såklart inte så mycket om deras privatliv, men jag ska göra ett försök.

1. Rasool är projektledare för transferprojektet och har haft så mycket att göra senaste två månaderna att han knappt gått att prata med, nu har han dock lugnat ner sig och anammat den ryska mentaliteten av lösa problem först när de uppstår. Han är ute och går väldigt mycket och har en oanad talang för att kommunicera med ryssar via improviserat teckenspråk, han har lyckats få sin armbandsklocka lagad här.
2. Mattias jobbar med ungefär samma tekniska saker som jag gör plus en del systemledning och liknande. Han är musikintresserad och sportig. Jag tror att han är rätt resvan, han har bland annat åkt transsibiriska järnvägen för inte så länge sen, men han verkar inte ha så bra koll på Ryssland trots det. Utåtriktad och social, jag tror han är van restaurang-/krogbesökare.
3. Fredric är enligt egen utsago "beer brother" och "true metal warrior". Liksom Mattias musikintresserad (de brukar spela tillsammans i en replokal på Ericsson), spelar i coveband och har skrivit en låt åt en avhoppad barbadossångare. Har jobbar som projektledare senaste tiden och försöker nu inbilla ryssarna att han fortfarande kommer ihåg hur man gör riktigt arbete.
4. George jobbar som integratör (vilket är någon sorts allt-i-allo). Han reser mycket och bor ofta hemma hos folk han lärt känna på nätet. Har också en blog om resan som han aldrig uppdaterar http://russiancampaign.blogspot.com. Klassisgt sydeuropeiskt(han är grek) öppen, social och pratglad.
   
5. Einar anslöt en vecka efter oss andra, men har tidigare erfarenhet från St. Petersburg. Verkar gilla vattenaktiviteter, seglar, paddlar (och bygger) kajak och har dykcert. Jobbar egentligen med kompilatorer men får göra något helt annat här tror jag.
6. Martin jobbar med Eclipse och tävlar i dart. Eftersom man tävlar i dart på pubar så vet han hur man dricker öl, rysk vodka var tydligen klurigare (som ni kan se på Georges blogg). Verkar ha rätt bra filmsmak om man utgår från vad han tog med sig hit.
   

Gårdagens promenad

Igår var det mer promenad runt Nizhny som gällde. På vägen till Kremlin såg vi den här båten, långt nere vid vattnet. Den står på nåt slags betongfot och har massor med färgglada band fastknutna i aktern. Varför den står där och varför banden är där har vi ingen aning. Det kanske fanns nån skylt nere vid den, men det var många trappor ner och vi hade ändå inte kunnat läsa skylten för den var på ryska.

Det står en vit limousine vid båten också. I lördags var det en rosa limousine med gräddvitt tak (!) och ett par brudpar. Att knyta band på båten kanske är någon slags bröllopsritual?

En annan sak som jag la märke till när vi gick på den stora gågatan var att vokaler inte verkar vara så viktiga i Ryssland. En del affärer har helt enkelt förkortat namnet på varumärket till bara konsonanter. Reebok blir Rbk och Mango blir Mng.

Skylt ovanför affären Reebok.

Här är lite fönsterdekorationer som jag tyckte var väldigt roliga. Gjutjärnsstatyer och figurer av olika slag verkar vara väldigt populärt här.

Det här såg vi när vi gick på utsidan av Kremlin. På andra sidan dalen ligger ett väldigt fint hus med ordentlig mur runt, statyer i trädgården och två lejon på var sin sida om ingången. Och i bakgrunden Två väldigt trasiga ryska höghus..

Säkerhet verkar inte ses på samma sätt här som i Sverige. Det ser kanske inte ut att vara så brant här, men det var en väldigt brant sluttning som slutar i ett järnvägsspår därnere. Och inga staket. Inte uppe vid kanten eller nere vid järnvägsspåret. Något liknande hade ju aldrig gått för sig att ha vid ett välbesökt turistmål i ordentliga Sverige.

Här kommer en bild på 'Bridge .. love'. Det ser ju inte så speciell ut med reklambannern som hänger ned.. Men det är en vacker bro.
Här är utsikten bort från stadskärnan.

Och här är upp mot stadskärnan. Lägg märke till huset på höger sida om vägen. På framsidan är det en väl omhändertagen putsfasad. På sidan som vätter hitåt är det tegel..


Det här huset såg vi på vägen tillbaka till hotellet. Håller huset på att fräschas upp? Eller är dom färdiga? Det kanske räcker med att bara ta biten man ser mest när man går förbi?

Dag 13 - Och ölet heter...

Ukrainska restaurangen igen, riktigt trevligt ställe som man inbillar sig håller hög hygiensik klass. Vi hoppade istret och lingonsnapsen den här gången. Kiki har velat testa "kvas" (fermenterat rågbröd upplblandat med vatten och socker) hela dagen men inte vågat sig på att köpa det ur en liten gul tankvagn på gatan(finns överallt), trotts det bangade hon på att testa "Grandfathers Kvas" när vi åt utan höll sig till det lokala mineralvattnet. Själv drack jag det goda ölet igen, från mitt suddiga mobilfoto av menyn verkar det heta "Zaporozjevkoe" eller något åt det hållet (Alex: om du uttalar det sluddrigt nog ska de nog fatta vad du vill ha när ni är i Kiev).

Dag 13 - Ryska chips

I Ryssland är det andra chipssmaker som gäller. Dill och gräddfil finns naturligtvis, även naturellaa salta chips (men knappt), sen finns smaker som bacon, purjolök, svamp, lax, kaviar(inte Kalles), krabba och saltgurka. Vissa av dessa har man ju sett förr eller kan tänka sig kan fungera, men man blir ju lite fundersam över de flesta.

Vi var och fikade på stan idag efter att ha tittat på Kremlin från alla möjliga håll. Till vår förvåning kunde vår kypare lite engelska. Enligt honom själv var han "so-so" men han var helt klart en av de bättre jag stött på här. Det var en väldig tur att han var där, menyn fanns bara på ryska och var skriven med snirklig font så vi lyckades bara uttyda vad som var sallad, vodka och ciggarrer. Medan vi satt där och fikade så hade vi lite ishockeyfrisyrsspotting, vi noterade ett par olika kvinnliga varianter och en ny lite punkig herrvariant där håret är långt ganska högt upp på huvudet (men inte hela vägen upp ovanpå) och sen uppburrat till nån sorts ishockeytuppkam.

Dag 13 - Alcoenergy!

Vi tog en tur till vår närmaste supermarket för att köpa vatten efter frukosten idag. Där gjordes nya spännande iakttagelser om ryssarnas förhållande till alkohol. Jag hade fått för mig att det bara var i det veka västerlandet som vi smaksatte vodka och mest använder den i drinkar, jag hade delvis rätt. Det anses vara dålig form och allmänt fel att blanda sin vodka med t.ex. juice (som Fredric fick lära sig under sin blöta kväll på stan), men smaksatt vodka verkar accepterat. I affären finns ett flertal olika sorter smaksatt rysk vodka, utifrån bilderna på flaskan så finns både chili, citrus och björkpollen.

Om smaksatt vodka är en sak som förenar svenskar och ryssars dryckesvanor så finns det andra som delar dem. När jag skrev att folk drack öl ur enliters petflaskor så var det ju inte lögn, men efter att ha studerat flaskorna i affären lite noggrannare så är den vanligaste flaskan jag sett ute nog 2½-litersflaskan med ett lokalt öl med ett vikingaskepp på. Att sälja öl i flaskor som är större än läskflaskorna i Sverige är alltså en av dessa saker som skiljer vårt drickande åt. En annan är att i Sverige så är Red Bull noga med att varna folk från att blanda deras drycker med alkohol (samtidigt som de är en av Sveriges största sponsorer av barer, men ändå), i Ryssland finns det en hel hylla sånt här i affären:

Red Devil är alltså en av många "Alcoenergy"-drycker, det vill säga något i stil med vodka-Red Bull färdigblandat och tappat på aluminuimburk. Den har en alkoholstyrka på 9 volymprocent.

Dag 12 - Kontraster

Idag har jag och Kiki gått runt på stan och fotat hus. Man känner verkligen att Ryssland är ett land i förändring, att det är en enorm skillnad mellan den yngre och den ädlre generationen. Jag tror att det är en av anledningarna till att det känns så kul att vara här, man känner att man är mitt i något stort som händer med folket i ett av världens största och mäktigaste länder.

Demokratin i Ryssland har man ju utifrån upplevt som klart undermålig. Jag tror säkert att det stämmer, men det verkar inte vara något som bekymrar folk i någon större utsträckning. Det är ju inte bra att Putin stänger kritiska medier, men samtidigt så tror jag han hade kunnat sitta lika tryggt som president även om han inte gjort det. Vad folk helst av allt vill ha just nu är inte fri media utan stabilitet och höjd levnadsstandard, det verkar han ha kunnat leverera till många. Det hade ju såklart varit bättre om de inte lurats i att Vitryssland är ett rätt ok land med en rätt ok snubbe som president, men man kan inte få allt på en gång.

Stabiliteten och den ekonomiska tillväxten i Niznyregionen gör att det byggs överallt i stan. Så fårt någon får möjlighet att riva ett gammalt trähus eller en sovjetskrapa smäller de upp ett stort modernt hus. Det här gör att hela stan just nu är ett lapptäcke av gamla träkåka, fina sekelskifteshus, sovjetisk skrytarkitektur, nyare hus och byggarbetsplatser. Detta ger upphov till spännande kontraster.

Skruttigt gammalt hus till vänster, fint gammalt hus till höger & nytt färscht hus i bakrgrunden

Mitt emot det här huset står...


...det här

För övrigt såg jag en ny variant av hockeyfrilla idag, slätsnaggat med en fläck lång hår i nacken.

Gästbloggning

Just nu regnar det för fullt här, och alldeles nyss åskade det, så jag tänkte passa på att gästblogga litegranna. Som Tobias skrev så kom jag fram igårkväll. Efter resa från Arlanda till Frankfurt och sen vidare till Nizhny (med stort plan) så kom jag fram till flygplatsen. Eftersom klockan var elva på kvällen såg jag inte så jättemycket av den, men guppen och sprickorna i asfalten kände man. Väl av planet fick vi åka en väldigt gammal buss dom 50-100m som det var kvar till terminalen. Jag har aldrig sett något liknande. det fanns säten utmed sidorna och sen satt chauffören utanför längst fram men utanför bussen! Synd att jag inte tänkte på att fota den. Väl inne i terminalen gick passkontrollen och tullen bra, mitt bagage hade också kommit fram som det skulle. Väl inne i ankomsthallen var det väldigt mycket folk. Jag såg människor med hotellskyltar, men ingen skylt hade namnet på mitt hotell. Jag tittade mig omkring och såg vilsen ut ett litet tag, sen började äldre män komma fram till mig och säga 'Hotel?' och 'Taxi?'. Det kändes inte som en jättebra idé att åka med dom, så jag tittade mig lite desperat omkring en sista gång. Då fick jag äntligen syn på en kille som stod lite åt sidan med en skylt med mitt hotellnamn på. Yay!

Han pratade inte engelska och jag pratar ju inte ryska men iväg kom vi. Resan gick genom utkanterna av Nizhny, sällan i en fil på den flerfiliga vägen, utan helst mellan två. Folk kom och gick över gatan lite hursomhelst, trafikljusen vid övergångsställena verkade inte fungera. Jag lade också märke till att man inte väntar med att köra tills det blir grönt, utan man kör strax innan det slår om från rött till gult, antagligen när det blir rött för de andra bilarna.

Efter ett tag sträcker han upp ett finger i luften och säger 'Nizhny first?'. Jag nickar, och sedan säger han något jag inte förstår på ryska. Färden fortsätter och ibland pekar han på en byggnad eller transportfordon och säger något. När han säger 'Exkursion' eller något liknande på halvryska så börjar jag misstänka att vi är ute på lite sightseeing. Tydligen så tyckte han att det var passande eftersom det var första gången jag besökte staden. Han frågar 'Camera?', jag nickar, och då svänger han in på en väg som går ovanför en stor flod och stannar sedan. Innan han kliver ur pekar han på sitt cigarettpaket och sedan sig själv och säger 'Photo' och pekar ut. Jag kliver ur bilen. Utsikten är fantastisk. Precis nedanför där vi står går Volga ihop med en mindre flod till en massiv flod. Tyvärr är nattbilder inte vad min kamera är bäst på (eller jag) men ni kanske anar något här.
Efter ett tag går vi in i bilen igen och fortsätter. Där vi åker är det branta sluttningar upp från vägen, det ser nästan ut som att vi åker i en gammal vallgrav, för på ena sidan är muren till Kremlin (antar jag). Vi åker under en smal bro som han kallar för 'Bridge ... love', jag misstänker att det kanske är en bro där förälskade par ofta står. Området vi åker genom är fullt av gamla hus. Trähus med jättevackra fönster och helt underbara kyrkor. Tillslut kommer vi fram till hotellet. Men jag måste säga att Nizhny är underbart vackert på natten! Förhoppningsvis ska jag lyckas gå förbi några av ställena och fota i dagsljus också så man ser någonting. Nu har regnet nästan slutat igen, lika plötsligt som det började så jag tror det är dags för en kopp kaffe!

Kiki

Dag 12 - Kamera!

Kiki kom fram till sist! Hennes mobil fungerar inte i Ryssland och taxichauffören tog henne på lite sightseeing så jag han bli rätt rejält orolig innan hon dök upp. Med sig hade hon bl.a. en kamera som jag beställde från Tyskland innan jag åkte, så nu kommer det komma lite bilder med blogposterna. Jag tänkte starta direkt med att visa upp lite saker som jag nämnt tidigare.

Så här ser utsikten ut från mitt hotellrum:

Åt vänster



Åt höger


Rakt fram

Jag var även upp till gymet en snabbis och fotade lite. Det går ju tyvärr inte att fånga den otroligt unkna luften på bild, men det är riktigt kvavt där. Alla maskinerna är av tv-shopkvallitet och gnisslar fruktansvärt. Den lilla trappmaskinen låter som en plågad fågel när man använder den. Motionscykeln har en display och några knappar men verkar inte förses med någon ström, så de tillför inte så mycket. Lägg märke till heltäckningsmattan, kontorsstolen till höger och rock-ringen. Det är inte speciellt högt till tak i rummet till att börja med, under lufttrumman som går delar rummet på mitten kan jag precis stå raklång. Ett höjdargym helt enkelt.

Ryskt styrketräningsredskap

Dag 11 - Kiki

Idag är det mycket folk i rörelse, Kiki landar om en dryg timme och en bunt av mina reskamratar gav sig nyss av för att via nattåg ta sig till Moskva. Prickarna har avtagit marginellt och min mage har blivit hemskt upprörd över någonting jag åt igår, men så länge Kiki lyckas ta sig fram helskinnad gör det ingenting!

Jag trodde Ryssland skulle vara ett betydligt mindre jämstält land än vad det är. Missförstå inte, reklamen är betydligt mer sexistisk än i Sverige och även saker inte är perfekta hemma är de nog värre här, men jag trodde det skulle vara ännu värre. På Mera kommer det vara fler kvinnor som jobbar med vår produkt än det var på Ericsson (två kontra en) och det verkar finnas en hel del kvinnliga programmerare och chefer. Nu är det nog så att Mera är lite av ett ljus i Rysslands mörker på mer än ett sätt, men ändå.

En sak som däremot är väldigt annorlunda mellan män och kvinnor är hur mycket de vårdar sitt yttre. Jag vet att det är skillnad i Sverige också, men inte så här. De flesta killarna (för de flesta är yngre än mig tror jag) jobbar i jeans och t-shirt eller liknande, i stort sett bara projektledare och chefer klär upp sig mer än så. Bland kvinnorna så finns det många som verkar komma till jobbet i kjol, blus och högklackade skor (något som är mycket ovanligt på Ericsson i Älvsjö). Det är samma sak på stan, många män är märkta av ett stadigt intag av öl (man ser ofta folk stå och hänga i grupper med varsin enliters petflaska starköl) och verkar mest klä sig för att inte frysa. Kvinnorna ser oftast hemskt uppfixade ut och går omkring på de gropiga gatorna och i leran bredvid vägar utan trotoar i sina högklackade små skor. Enligt någon George (som i stort sett ständigt står och stirrar efter någon tjej som just gick förbi) träffade via hospitality club så beror detta delvis på att män är lite av en bristvara, det är kvinnorna som måste anstränga sig för att få tag på en man innan hon fyller 25, då hon såklart bör ha gift sig.

Som med mycket annat här så verkar saker på väg åt rätt håll, men det är långt kvar.

Dag 10 - Prickar

När jag vaknade idag var jag alldeles prickig på stora delar av kroppen. Myggbett var min första tanke, men när jag allteftersom morgonen gick upptäckte hur larvigt prickig jag var så började jag misstänka min medicin. Efter att ha ringt vårdcentral i Sverige och sedan väntat ängsligt på att en läkare skulle ta sig tid att ringa tillbaks till mig får jag veta att det förmodligen är en biverkning från medicinen och att jag kan hoppa över de sista två tabletterna. Tyvärr kan jag inte få över bilderna på prickarna från mobilen, så ni får hoppas att de är kvar imorgon när Kiki kommer med kameran. Själv hoppas jag att de är borta då.

Det finns annars gott om mygg nere vid Volga (som jag ser från mitt rum!), så min myggbettsteori var inte helt tokig tycker jag. Kombinerar man det med min fördom om att allt jobbigt är minst fem gånger så illa i Ryssland som i Sverige så höll den vatten, åtminstone tills Fredric gjorde mig uppmärksam på mina armbågar. Jag är inte den enda med krämpor idag, andra har problem med illamående efter att ha ätit pizzarester/rumstemeprerad lever igår.

Jag har undersökt utbudet av rysk och ukrainsk öl på Systembolaget idag, det finns inte en enda! Det finns kinesisk öl, men inte ukrainsk! Fortsatte med att upptäcka att det finss en enda rysk vodka i deras sortiment. Vi har fem-sex sorter som alltid finns i lager men som alla smakar enbart alkohol och lämpar sig bäst för drinkblandning, sen har vi en sort från Vodkans högborg., vad är det för fel på oss?

Jag kanske ska passa på att erkänna att jag ännu inte testat rysk vodka, så jag kan ändra mig snart.

Dag 9 - Birthday Cakes

Idag fyllde en projektledare på Mera och och bjöd följaktligen på tårtor, han visade sig fylla 25 (en bra ålder om jag får säga det själv) och fick en flaska congac av sina arbetskamrater. Det är otroligt tydligt att ryssarna (åtminstone de på Mera) umgås mycket mer med sina arbetskamrater på fritiden än vad vi gör i Sverige (åtminstone på Ericsson). Svenskar är över lag (Fredrik Lindström will back me up on this) livrädda för att blanda ihop arbetsliv och privatliv, vi är dåliga på att hänga med jobbarkompisarna på fritiden och på att prata om personliga saker på jobbet. Vi är grymt proffsiga eller grym stela.

Tårtorna var sådär, de smakade lite sött och lite sprit och lite frukt/choklad, men mest var de bara nån sorts smaklös fet utfyllnad. De såg betydligt godare ut än vad de var. Det här för mig osökt (eller ok, jag sökte lite) in på ämnet "rysk mat". Jag har satt upp två riktlinjer när det kommer till att välja mat som ryssar lagat: de är bättre på fisk än på kött och de är bättre på att koka än på att steka. Eftersom det inte finns några direkta vegetariska alternativ på restaurangerna här och ingen förstår vad jag säger så är jag omnivor tills jag kommer hem, så jag kan uttala mig i kött/fisk-frågan. De har dill i näst in till all mat, en del importerad mat har klarat sig: t.ex. pizza och hamburgare. De har dill i/på: alla soppor (soppor är de världsmästare på!), lasange, grekisk sallad, biff med pommes etc. Dill passar faktiskt bättre än man tror till det mesta. Sen gillar de även att mjölksyra saker: grönsaker, sjögräs, mjölk. Det är bra för magen (precis som det lokala källvattnet och det mesta man över huvud taget pratar om med ryssarna, allt verkar vara bra för magen).

Lasangen på hotellet är värd en egen beskrivning, den är inte lasange, den är lagad med lasangeplattor, men den är inte lasange. Den består av kokta lasangeplattor som laggs på en tallrik och varvas med: strimlat (inte malt) nötkött i gräddsås med lite kryddor(bl.a. dill) och en grönsaksblandning bestående av finhackad zuccini, paprika och kanske tomat. Denna stapel av mat toppas med riven ost och ställs i ugnen tills osten precis smält och såsen runnit ut över tallriken. Det är en av gruppens favoriträtter på hotellrestaurangen, men ingen tycker att den räknas som lasange.

Jag har också besökt gymet på hotellet idag, det behövs nästan bilder för att beskriva det så det får vänta. Det hade heltäckningsmatta, kan jag avslöja.