Dag 1 - Ankomsten

Upp supertidigt (04:10), taxi till Arlanda, incheckning, frukost, köpa nån menlös turistpresent ifall det skulle behövas, säkerhetskontroll, flyg till Wien, ny säkerhetskontroll, flyg från Wien. Så långt gick allt helt utan problem. Strax innan vi landade på Niznys flygplats (som jag ska försöka ta lite bilder på när jag plockar upp Kiki) började Ryssland göra sig påmint. Det var dags att fylla i tulldeklaration och inreseintyg (eller vad man nu ska kalla det). Tulldeklarationen var ganska lättbegriplig men det var svårt att veta hur noggrann man skulle vara, det slutade med att jag deklarerade alla mina böcker, min laptop, min mobil, min DS, min handsfree och mina rubel. Inreselappen var liten, otydlig och svårtolkad, med lite hjälp från flygvärdinnorna och lite vilda gissningar tror vi oss ha fyllt i den korrekt.

Här blev jag avbruten i mina byråkratiska bekymmer för att istället fokusera på mer säkerhetsmässiga. Planet var ganska litet och inflygningen blev därför lite svajig. Flygplatsen i Nizny är inte så stor som man kan tro när man tänker sig att stan är större än Stockholm, den är mest ett stort fält med en landingsbana och några små hus, klart mindre än flygplatserna i metropoler som Bromma och Umeå. När vi börjar närma oss marken ser vi alltså fortfarande bara vildvuxen gräsmatta och skog runt oss. Då vi väl tar i marken så blir jag temporärt lugnad av landningsbanans asfalt, men sen något illa till mods av att den är full med sprickor och grästuvor. Det finns inget uttalat flygledartorn, men några av de små husen har åtminstone en övervåning som har en massa stora fönster, det finns en radar som ser ut att vara från 50-talet nån gång, säkerheten är alltså top notch.

Efter att ha köat ett tag i den superlångsamma kön till den engelska skylten vid passkontrollen så viftar en polis (med en såndär enormt stor mössa som ryska poliser har för att folk inte ska kunna ta dem på allvar) över oss till en kö fram till en ryskspråkig skylt istället. Här får vi försöka gissa oss till varför passtanten inte vill släppa in oss, det visar sig att vi måste skriva vårt hotell istället för Mera Networks på inträdeslappen där de frågar efter vilken organisation man ska besöka. George får lite extra skäll för att han är grek och åker med svenskar från Sverige. Tulldeklarationslapparna som vi mödosamt fyllt i visar sig fullkomligt ointressanta och viftas undan med ett "njet". Efter detta är vi äntligen inne i Ryssland.

Vår chaufför står och väntar på oss med en Meraskylt, precis som överenskommet. Han ser tärd ut, har bandage på händerna, röker konstant och pratar ingen engelska. Bilen visar sig vara en gammal sliten minibuss utan säkerhetsbälten som luktar gammal bil och bensin. På vägen in till staden slås man verkligen av hur trasigt och slitet allt är. Vi kommer in i staden och saker börjar se lite helare ut. När vi fastnat i en bilkö upp på en av broarna över Volga så svänger chaffisen plötsligt av vägen, vänder på en gräsmatta och kör iväg på en irrfärd som leder oss ut ur staden (fast åt ett annat håll) på någon sorts landsbyggd där allt är åkrar och mindra hus. En get betar bredvid en fotbollsplan där några ungar spelar fotboll. Efter detta ger vi oss av in mot staden igen längs en annan väg. Chauffören pratar ryska med någon i sin mobil och vi har ingen aning om vad som pågår. Efter nån timme eller två är vi äntligen framme vi vårt härliga hotell som måste vara byggt under sovjettiden eftersom det är stort, kantigt och heter Oktober.

Hann inte se så mycket av hotellet, vi åt en bit mat i restaurangen och sen var det sova som gällde. Rummen är helt ok, även om mitt luktar lite rök och saknar ett klädskåp med hyllor.