Dag 31 - Any minute now...

Knappt två timmar innan utcheckning upptäckte jag att jag låst mig ute från rummet, så nära att klara mig felfri på det området, så nära men ändå så långt borta. Nu är det en timme kvar tills jag åker ut, sen är det bara ett drygt halvt dygn kvar innan jag är hemma.

Dag 30 - Andra gradens kommunist

Idag var det avslutningsfest med hela meragänget, dvs de vi jobbat med istället för cheferna. Det var en riktigt trevlig tillställning, tyvärr var jag utmattad efter att ha varit för upptagen med att må illa under natten för att kunna sova. Vi åt på en tysk restaurang, och då är det självklart att man äter korv och surkål. Surkål var inte så surt som jag trodde. Fick även chansen att testa den ryska vodkan för första gången (som Rasool visar på bilden), den var sådär. Det sjöngs svenska snapsvisor stämmningen var mycket god. Vasily gav oss presenter i form av kommunstmärken som man tydligen fick när man var med i partitrogna ungdomsorganisationer, och det var ju alla.

Först blev vi "oktoberbarn" och fick en pin med en ung Lenin på



Sen blev vi "pionjärer" (motsvarande scouter) och fick vuxenlenin också.

Dag 29 - Lada Niva

Idag bjöd Meras management oss på middag på rysk restaurang. Jag beställde nog fel saker för inget smakade något vidare, stör är ingen vidare matfisk om ni frågar mig. På vägen hem fick vi skjuts med den nya total projekt managern för TADE, Andrej. Han har en Lada Niva, dvs. en jeep från Lada. Det är en rätt cool bil, den låter ganska mycket. Nu kan man bocka av "åka i en Lada" från listan över ryska upplevelser man borde hinna med.

Dag 28 - Dag 29

Nu är det egentligen dag 29, men eftersom hotellets internetanslutning var helt utslagen igår(igen) så kunde jag inte blogga. Jag hade tänkt skriva lite om kontoret, men eftersom jag inte kan publicera bilder från jobbet så blir det inte så kul. Eftersom jag ändå inte vågar fota säkerhetsvakten vid ingången så kan jag skriva om honom. Det sitter alltid, även när jag jobbade förra helgen, en man vid en dator direkt innanför ingången, troligen är det inte samma person varje gång. Hans formella arbetsuppgift är att vara någon sorts säkerhetsvakt, vad han faktiskt gör är att han lyfter lön medan han spelar datorspel. För att försöka påminna sig själv om att han egentligen är en stenhård kille med ett viktigt uppdrag har han skrivit ut ett svartvit a4-stort porträtt av Steven Seagal.

Vi käkade på en amerikansk-/westerninspirerad restaurang igår. Det var en salig blandning av amerika-prylar, saloon-interiör i trä, bilder på amerikabåtar, bilder på 50-talsbilar, en bild på Buffalo Bill, en reklamskylt för tjeckisk Budweiser.

Dag 27 - Väldigt söndag

Idag har jag mest läst och gått lite på stan. Testade nytt pizzaställe till middag, Fanta är mycket orangeare här än i Sverige.

Nu är det bara spurten kvar innan vi är i mål!

Dag 27 - Slutet på dag 26

Igår var vi hembjudna till Vazily och hans fru Alisja för att äta middag. Det var en fruktansvärt trevlig tillställning, som en extra bonus fick jag göra lite nya observationer av Ryssland.

När kom fram blev man först lite illa till mods över hur husen såg ut. Enorm stora klossiga bostadskomplex, gissningsvis från ett sovjetiskt 70-tal, den allmänt dåliga kvalliten på mycket som byggdes då och den totala bristen på underhåll gör att det är svårt att gissa hur gamla hus är. Trapphuset såg om möjligt ännu mer illavarslande ut, som något hemmahörande i en kärnvapensilo, bara det att trapporna gick uppåt istället för nedåt (från marknivån då, man kunde självklart gå åt båda hållen i trapporna). När vi kom in i lägenheten var den hur fräsch som helst och var klart över genomsnittlig svensk lägenhetsstandard. Det var kanske inte ett superdesignat bostadsrättsannonskök, men allt var nytt och fint. Det finns som sagt gott om kontraster i det här landet.

Middagen bestod av en massa plockmat och var god, det enda som kändes konstigt och exotiskt var de torkade små fiskarna som man förväntades äta som ölsnacks. De luktade inget vidare, men smakade enligt de som testade något bättre, Mattias slängde ut sin genom fönstret när värdparet inte såg på. Vad som var exotiskt var spriten, eller åtminstone sättet den dracks på. Vid ryska middagar dricks det ofta vodka då och då under måltidens gång, ungefär som snaps vid midsommar(eller overallssittningar i slitna kvarterslokaler). Igår hade de slut på vodka hemma, så vi drack congac istället, som shots, med en bit citron efteråt. Nu är det kanske bäst att påpeka att det var riktig fransk congac och inte en rysk lokalproducerad kopia (ryssarna är inte mycket för det här med mat och dryck med vissa namn bara får komma från speciella ställen, all brandy är congac här). Det kändes lite som slöseri.

Idag har jag än så länge mest gjort ingenting, det blev sent igår.

Dag 26 - Ryssjävlar!

Helgjobb idag för att kompensera för min frånvaro när Kiki var här. Åt mat med svensk text på, underbart. Små detaljer hos det här landet börjar gå mig på nerverna:

1. Man kan inte dricka kranvattnet
2. Jag får inte laga min egen mat, jag längtar efter bönor och linser
3. Kaffet är i allmänhet åt helvete uselt
4. Vi har ätit ute minst en gång om dagen sen vi kom hit, jag tror aldrig vi fått vår mat i närheten av samtidigt
5. Folk kör som idioter
6. Man kan inte göra sig förstådd på engelska utanför hotellet

Det är ju mest småsaker, but it all adds up. Snart står jag uppe vid Kremlin varje kväll och tittar längtansfullt väster ut längs Volga och skriker "ryssjävlar!". Jag måste bara reda ut vilket håll som är väster.

Kvarg är som att komma hem